Tillbaka i värmen efter två dagars fiske i Borrsjöån samt några extra timmars fiske i Lungsjöån. Finns ett ord som beskriver dessa åar perfekt – torrflugeparadis!
Wow alltså, vilket häftigt fiske vi har fått vara med om under helgen! Men vi börjar från början…
Samuel tog sig upp hit till Stockholm i fredags. Efter lite snack om manusidéer och förväntningar på helgens kommande äventyr försökte vi komma tidigt i säng (blev dock inte tidigare än 23:30… det finns alltid så mycket att prata om av någon anledning). Klockan 4:40 ringde klockan igen och efter att snabbt brett några mackor var så bar det iväg norrut mot skogarna i Dalarna!
Vi trodde att vi skulle vara tidiga men redan någonstans mellan Uppsala och Gävle började det att ljusna ordentligt – vårt mål var nämligen att vara vid Borrsjöån i samband med att det precis ljusnat. Resan tog lite längre tid än väntat också, lite drygt tre timmar tog det från Stockholm upp till Borrsjöån.
Väl framme i Borrsjöån och den ”Övre bron” så var man extremt sugen på att tackla upp. Ån vid den ”Övre bron” var en lugnflytande sträcka genom en myr, ca 2-3 meter bred.
Sträckan vid den Övre bron var en ringlande och lugnflytande sträcka genom en myr
Ån såg verkligen ”vakvillig” ut så suget satte i direkt. Vi tacklade upp och målet var redan från början att börja fiska av den delen som kallas ”Midgesträckan” och att komma nedströms så att vi skulle skrämma så lite fisk som möjligt. Efter en rätt så tung vandring över den riktigt blöttunga myren nådde vi fram till Midgesträckan – här var ån inte mer än 1-2 meter bred och såg ut att vara ett Mecka för oss som gillar att smygfiska på vakande fisk. Nedre delen av Midgresträckan var extremt snårig och svår att fiska av. Vi såg heller inga vak, troligtvis då det varit en kall natt och insektslivet ännu inte tagit fart.
Samuel sitter väl gömd bland buskarna för att inte skrämma fisken
Men allt eftersom solen låg på så värmdes både vatten och luft upp och insektlivet började få liv – mycket fjädermygg och en del nattsländor syntes började synas. Fisken började följa efter och vi hittade snart vår första vakande fisk en bit upp på Midgesträckan. Efter en sten-sax-påse (som jag, Daniel, förlorade i vanlig ordning) så fick Samuel chansen för resans första fisk. Fisken vakade försiktig tätt tätt intill kanten, max någon decimeter ut från land – dessutom mitt emellan två grästuvor. Inget lätt kast med adrenalinet pumpandes i ådrorna. Efter en stunds försök utan stigning till flugan och övriga vak så bestämde vi oss för att gå vidare – bättre att låta fisken var så att den går upp senare igen än att skrämma den ytterligare.
Troligtvis lite rostiga efter en period av lite fiske senaste månaden så gick vi bom på de första försöken – flugan hamnade inte riktigt där man ville, tafsen sträckte inte ut osv. Klassiska problem innan man fått in känslan i kastarmen igen! Glädjande nog upptäckte vi snart att fisken som vakade kontinuerligt inte var speciellt lättskrämd. Samuel tog t.o.m. ett snabbt dopp och fisken fortsatte vaka tre meter därifrån. Däremot var fisket var extremt tekniskt krävande – presentationen var tvungen att vara helt perfekt för att inte skrämma fisken. Minsta draggning av flugan eller att fluglinan hamnade för nära fisken så var det kört!
Allt eftersom förmiddagen flöt på och värmen steg så hittade vi allt mer fisk att fiska på. Men det gällde hela tiden att ta sig fram försiktigt utmed ån och försöka hitta en vakande fisk, sedan ta sig i position för en bra presentation, gärna vänta in ett nytt vak för att sedan presentera sin egen fluga för fisken – oftast blev resultatet att fisken slutade vaka och man vandrade vidare. Jag hittade dock en fisk som vakade frekvent och som var uppe två gånger på en fjädermyggsimitation, första gången missade jag mothugget men andra gången satt fisken på kroken – en extremt kort drillning där fisken tog ett språng upp i luften så var den loss igen.
Vi hittade kort därefter en fin vakande fisk på andra sidan ån – denna något större än de tidigare fiskarna. Fisken stod under några grangrenar och tog lugnt något strax under ytan. Vi testade allt i flugväg men allt ratades av fisken som fortsatte att vaka. Efter en dryg timmes fiske på den fisken samt en annan fisk i poolen strax nedanför fick äntligen Samuel på fisken i ett kraftigt vak – inte alls likt de vak vi sett fisken göra tidigare. Samuel, som troligtvis blev lite överraskad av vaket, gjorde ett patenterat ”William-mothugg” och fluglinan for upp i trädet bakom honom. Fisken tog till vår förvåning på en imitation av gul forsslända (den enda fisken som gjorde det under drygt två dygn bör påpekas).
Jag lyckades lura upp ytterligare en fisk i en liten ränna som inte var mer än lite drygt metern bred. Fisken drog direkt ner mot botten och där har man inte mycket chans – fisken kan varenda liten håla och gren så flugan oftast släpper flugan och fisken går fri – så även denna gång…
Daniel fiskar på en vakande båge
Första dagen slutade med noll landade fiskar – men ett jäkligt kul fiske för det! Dagen avslutades med en fotosession i den kristallklara natten under en helt sinnessjukt klar stjärnhimmel och lite tittandes på filmklipp i tältet från dagen och sommarens resa till Kaitum.
Det var helt stjärnklart under lördagsnatten!
Efter några timmars sömn i vårt tält, som var uppställt inne i ett större tält, så ringde klockan igen…
Tidig morgon vid vårt läger utmed Borrsjöån. På bilden syns Tentipitältet som vi slagit upp vårt tält i….
Myren under tidig morgon
Efter frukost bar det återigen upp till Midgesträckan, och återigen var det segt under de kalla morgontimmarna.
Men idag skulle det släppa, åtminstonde för Samuel!
I en av poolerna det vakat frekvent i under lördagen stod det en fisk och vakade igen. Denna gång fiskade Samuel med en något längre tafs och uppströms fisken. Genom intensiv mendning gled hans F-fly sakta ner mot ståndplatsen och fisken tog flugan. En kort drillning därefter låg resans första fisk i håven – en båge på dryga halvkilot i fin kondition.
Resans första regnbåge
Samuel lyckades även lura upp ytterligare två regnbågar innan dagen var över. Jag själv kammade noll landade. Riktigt irriterande att tappa ytterligare en fisk som man lyckas få upp till en riktigt fin drift och perfekt krokning, men som bestämmer sig för att gå ner i botten bland dy och grenar.
Vakande bågar på korta avstånd fanns det gott om…
Idag bar det av till Lungsjöån för att kolla in den under några timmar innan vi begav oss hemåt. Dimman låg tät under morgonen – vilket inte bidrar till att fisket blir speciellt lättare. Samuel lyckades ändå få upp en båge, denna gången dock på nymf då inga vak syntes till.
Samuel lyckades landa en regnbåge även i Lungsjöån under de få timmar vi var där
Vi han bara fiska i drygt tre timmar innan vi behövde dra oss tillbaka, men mot slutet så visade sig flera fiskar så Lungsjöån gav mersmak till nästa gång! Det kommer absolut bli fler besök både i Lungsjöån och Borrsjöån. Har ni möjlighet så rekommenderas verkligen en vända till antingen Lungsjöån eller Borrsjöån – eller varför inte båda?
Sista timmarna innan vi var tvungna att åka hemåt la vi i Lungsjöån – vilket gav mersmak
Vi kommer även att sätta ihop en film från vårt fiske i Borrsjöån och Lungsjöån.
