Tuppen Linné, Del 2

Här kommer fortsättningen på sagan om den fantastiska tuppen Linné! Vi har fått nacken och det ser jätte fint ut! Vi kommer återkomma med bilder och film på nacken och även försöka få med nacken till flydressing för att se vad för kvalite det håller! Och vi har även fått lite historia om tuppen från vår käre leverantör Emma! här är hennes historia om linnes liv.

 

”Han är av rasen Skånsk Blommehöna, därav namnet Linné – hönorna har fått olika blomnamn såklart, och han skulle ju ta hand om dem. Men som sagt, han var dum och utmobbande mot de andra och bara snäll mot den här tjejen. Vi köpte honom och hönorna (och några ankor) från en familj i Skåne, när vi var där för ett bröllop förrförra sommaren. Det är ingen – förutom vi – som har den här rasen här på Gotland, därav den långa resan. Det finns faktiskt inte så många överhuvudtaget, bara ca 1000 djur fördelade på typ 70 personer som håller den här rasen. Det finns några olika svenska lantraser, dvs djur som under lång tid funnits på gårdar på den svenska landsbygden och därmed anpassats till vårt klimat och vår djurhållning, och skånsk blommehöna är alltså en av dem. (Blomme = prickig på skånska förresten, det är just prickigheten som kännetäcknar dem)

Flugfiske Tuppen Linné, Del 2
Tuppen Linné och hans käraste höna

När vi åkte hem från bröllopet åkte vi alltså via den här familjen där han fötts tidigare samma år och packade in dem i några flyttkartonger som vi ställde i baksätet. Sen fick det gå undan för vi fick lite bråttom till båten som skulle ta oss till Gotland. Så i varje sväng hörde vi hur ankorna som inte ville lägga sig ned for fram och tillbaka i sin låda, och bumpade in i kanterna och varandra. Hönsen var betydligt lugnare, de hade nog lagt sig ner och kanade inte runt så mycket. Men när vi stod i kön till färjan blev jag nästan döv, då stod tydligen solen så lågt och precis så att den sken in genom handtaget på flyttlådan där Linné var – för plötsligt gal han så högt att det hördes över hela området… ett kärt minne. Han gol faktiskt väldigt fint, Linné, det är tydligen lite olika hur de låter. Och en tupp som inte hört andra tuppar gala vet visst inte riktigt hur de ska göra och det kan låta lite skränigt istället för vackert. Det ska bli intressant nu att se hur det blir när tuppkycklingarna efter Linné växer upp och en av dem skall få ta över beskyddarrollen. Det är några av dem som börjat öva på att gala har jag hört, men än låter det inte lika vackert som Linné.

Här hos oss har de fått gå omkring och sprätta fritt i trädgården, vi stänger bara in dem i sitt lilla hus som de går in och sover i på natten. Har funderat över det där en del, det finns ju faktiskt inte något begrepp för denna sortens frihet – ägg från frigående höns har man ju hört talas om, men de får ju inte gå hur som helst utan är ju fortfarande instängda och det på en ganska liten yta per djur. Nåja, det är skönt att ha egna ägg och veta att djuren får göra som de vill. Än så länge har heller ingen räv eller örn kommit och tagit någon av dem, får hoppas att det håller i sig. Det är väldigt härligt att ha dem omkringspringandes i trädgården, plötsligt upptäcker man dem ligga och sandbada mitt i purjolöksodlingen så att all lök far iväg, för att nästa sekund upptäcka att de ätit upp alla broccoli som vi sett fram emot att skörda… men men, vi får väl stänga in grönsaksodlingarna nästa år. ;-)”

 



Det här inlägget postades i Flugbindning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar till Tuppen Linné, Del 2

  1. Stefan skriver:

    Hur har det gått för Linné, har det blivit några flugor av honom ännu?

    • Daniel skriver:

      Faktiskt så har det blivit det… Ska ta och göra en follow-up på det här inlägget snart!