Höstfiske på Hökensås

I lördags begav vi oss (Daniel, Smauel och Daniels bror Adam) ut på en tur till Hökensås. Efter att vi löst ut kort drog vi direkt till Lilla Havsjön – hela sjön låg spegelblank och dimman började försvinna när vi kom dit. Snabbt riggade vi spöna – alla körde på samma fluga, nattsländepuppa, i olika färger.
Fisken vakade kraftigt relativt nära land men ville inte ta vår puppor. Efter flera flugbyten (nymfer, baggar, sländor – ja det mesta testades) så gav vi upp och stack vidare till Enessjön.

Väl nere vid Enessjön möttes vi av en välfylld parkeringsplats och en smockfull sjö med folk utvadandes till armhålorna. Vi drog ett par kast där vi kom åt men vandrade snabbt vidare mot den lilla sjön Vita Tjärn. Här var det lugnare, tre personer fiskade i tjärnen.

Flera fiskar visade sig i runt randen med skräp som fallit ner i vattnet. Eftersom fisken så strikt cirkulerade runt skräpet gissade vi på att den gick och tog landinsekter som trillat ner i vattnet. Så på med baggar – men ingen lycka ändå, på med nymfer – ingen lycka – vad katten var det här?

Snett utanför mig (Daniel) visade sig en båge i ett lugnt head-and-tailvak. En liten stunds väntan och där – nästan på exakt samma ställe visade den sig igen. Fisken verkade lugn och sansad vilket är ett bra utgångläge. Då jag testat de flesta flugor i asken vid det här laget så knöt jag på en myra som jag fått av Samuel tidigare på morgonen. Placerade ut flugan i ett näst intill perfekt rollkast – skönt att slippa kasta om och riskera att fisken skräms. Jag håller krampaktigt i spöt – nästan darrar av spänning. Sekunderna går – lååångsamt… tick-tack, tick-tack…
Fisken rullar lugnt över myran, en kort väntan och sedan lyfter jag upp spöt samtidigt som jag försiktigt drar in fluglinan med vänsterhanden. kombinationen av rörelserna blir till ett kraftigt mothugg och fisken rusar rakt mot mig. Med vänsterarmen följer jag fiskens rörelse emot mig och drar in fluglinan, fisken vänder sedan igen och simmar utmed kanten och jag får min chans att veva upp lina på rullen för att låta bromsen arbeta istället.
I samband med att fisken drar iväg utmed kanten  simmar de ner under ett litet litet buskage som hänger ut över kanten – inte mer än ett per grenar men det räcker för att tafsen ska fastna i dem. Jag känner dock tydligt att fisken sitter kvar i andra ändan så jag tar mig kontrollerat bort mot buskaget, sträcker mig efter tafsen och lyckas häkta av den från grenarna. Kort därefter ligger en kort men smällfet båge i den nya Guidelinehåven. Adam och Samuel gissar på dryga 2kg – tveksam att den var så stor men jag är inte den som säger emot när någon talar om för mig att mina fiskar är större än jag själv tror…

Därefter blir det en snabb sväng till Tjärn 59 och den västra sidan av Enessjön – utan någon kontakt med fisk. Bilen går sedan mot restaurangen för en hutlöst dyr burgare – priset hade varit ok om kvalitén motsvarade priset men tyvärr inte denna gång…
Sega i kropparna gav vi oss sedan ner till Prinsasjöarna – även här fullt med folk och nu hade vinden börjat ta i och kylan krypa in – vilket gjorde att det blev ordentligt dimmigt.
Kändes lönlöst och helt utan vakaktivitet i Prinsasjöarna, så vi tog oss ett stenkast bort med bilen tillbaks till Enessjön.
I en utav vikarna hade vi tidigare på dagen sett vak nära inpå land och nu var viken ledig! Alla tre drog på nymfer och började blindfiska av viken. Adam fick nästan direkt på en båge på sin guldribbade haröra – Samuel fick agera ”håvmästare” då Adam lämnat sin håv i bilen. Efter en snabb strid lyckades Adam och Samuel håva fisken tillsammans – Samuel lyckades med konsstycket att fånga fisken i lyften efter att den slitit sig från den hullinglösa kroken i ett sista försök att fly!
Även denna båge (även denna gång enligt Samuel och Adam) var runt 2kg – kul för Adam att få en fin båge. Tidigare har han enbart fått bågar i strömmande vatten, så detta var hans första i sjö – grattis! Dimman tjocknade och kylan kändes allt mer påtaglig, så vi drog oss hemåt vid 17-tiden igen.

Intressant att fiska vid Hökensås en vecka efter Tiveden Flyfish. Det är en tydlig skillnad på hur fisken beter sig, i Hökensås är det tydligt att större delen av fisken cirkulerar i mitten av sjöarna och enstaka vak syns till i närheten av land. I Tiveden är det helt tvärtom – mestadelen av vaken är intill land. Jag är helt övertygad om att detta till största del beror på vadningen – om fiskare står utvadade 10 meter ut i vattnet upp till  armhålorna är det inte konstigt att fisken pressas utåt i sjön – naturlig instinkt håller fisken så långt ifrån det den upplever som faror den kan, står det folk runt hela sjön så är det i mitten som det är längst ifrån faran.

Man kan dock inte bortse från att Hökensås är extremt hårt fiskat och håller en exceptionellt hög standard med tanke på detta!



Det här inlägget postades i Hökensås, Regnbåge och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.